Bloggbyte

http://www.eandersson.forme.se ←
 
<a href="https://www.bloglovin.com/blog/2977819/?claim=jvnhgwzhjyf">Follow my blog with Bloglovin</a> 

Waiting for the fire to light.




1. har äntligen tagit tag i mitt rum och gjort det lite mer "jag". en ny tavla, små ljuslampetter, ett ljusfat, nya gardiner, ett lampbyte och ett litet uppfräschande av en ful (men nu mindre ful) garderobsvägg var det som behövdes för denna gång. inväntar en ny datastol, och när den väl
är funnen så tror jag nog att det till och med kommer gå att plugga här inne!
2. nya pjucks till hösten, funderat över detta ett tag och slutligen bestämde jag mig för ett par helvita Thea's. 
3. morgonens frulle, går det ens att tröttna på pannkakor? tror inte det, eftersom de går att variera i all oändlighet ;-)
 
Annars då? Medan alla klagar på regnet så glädjer jag mig åt att jag nu kan andas igen, haha. Som jag skrivit förut så är faktiskt jag och regnet vänner denna sommar, hur tragiskt det än låter. Med risk för att få massa arga hatkommentarer från de få personerna som går in här och läser så tänker jag ändå vara ärlig: för min del får hösten gärna ta och komma nu, för sommaren känner jag mig ganska klar med. Och vem vill inte att ens favoritårstid ska stanna länge? Jag älskar verkligen hösten, helt klart den allra mysigaste och mest inspirationsfyllda årstiden enligt mig! Passar nog väldigt bra att ha höst som favoritårstid om man bor här i Sverige, tycker verkligen synd om alla sommarälskare som får upp sina förhoppningar men blir besvikna varje år...

Sometimes it takes so long: but hope is never gone, hold on.

trots ett lite skakigt sista år är planen sedan nian är fortfarande i rullning, lycka!
att ligga ute i bikini och äta jordgubbar = sommar på riktigt

mysigt med grillkvällar ute på gården :-)
bilturer innehållande frugan, en skärgård och att sjunga för full hals? check!
myskväll med frugan då vi kollade på... Bombay Dreams! så himla pinsam och härlig film, bästa!
så fort jag inte ligger däckad av allergin försöker jag ta mig iväg till gymmet/ut i spåret,
kan knappt förstå att jag skriver detta men regnet är min vän denna sommar haha... 
 
Var lite skakis när jag loggade in på antagning.se, och när jag såg att jag kommit in på mitt förstahandsval fällde jag faktiskt en tår. Jag har ju egentligen ingen aning om socionomprogrammet verkligen är något för mig (svårt att veta innan man börjat), men just den känslan av att allt slit äntligen gav utdelning, att det efter motgångar vänder någon gång... Det var den känslan som framkallade tåren :P blir en spännande höst, minst sagt! Oh well, förutom det så har jag bara försökt göra "sommarloviga" saker och umgåtts med mina fina vänner. Trodde aldrig att jag skulle tycka det, men det känns faktiskt riktigt skönt att verkligen ha lov från allting, på riktigt, denna gång! Speciellt med tanke på att jag vill vara helt utvilad och känna mig redo inför höstens utmaning. Nog om detta, dags att byta om & dra till gymmet idag när jag faktiskt mår bra :-D

 

Life lately

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
Köpt träningskläder & spenderat lite tid inne på gymmet, firat midsommar med roliga människor, packat väskan och dragit iväg
till gbg för shopping och fest över helgen, myst med gosen som nu flyttat ut till landet och även återförenats med mitt favoritspår.
It's beginning to look a lot like summer :-)

Student och bal 2015

Följande bilder är från min mobilkamera samt från mammas systemkamera,
en blandning av lite allt möjligt från två av dom bästa dagarna i mitt liv.




selfies från champagnefrukosten, såklart att man blev klassens gymmare även fast man inte tränat på en månad ;)
det var jättefint hemma hos Malins mormor!
förväntansfulla klasskompisar...
 lovar att vi var mer taggade än vad vi ser ut ;)
coolboyz_96 :P
 champagne var INTE gott så tidigt på morgonen, haha...




sjukt nervöst att springa ut först... vi stod precis innanför dörrarna och taggade, då pirrade det ordentligt i magen vill jag lova!


fick galet stora tovor i nacken efter alla band haha...
min fina vän som även gjorde min balfrisyr <3 


mitt förslag vann hehe 
PRECIS när jag ska gå upp på flaket så kommer bästa Irma och överraskar mig... då blev jag så här glad!
jag och bro <3 boan fick jag av Peter, och den fick vara med under hela första flakrundan
inte ens full än, även fast det ser ut så :P
finisleo <3 hamsterellzor

sööötis
är orolig för Leos lever
beauty <3








fick så många fina buketter <3


boan var med även på mottagningen ;)
Leo och jag fick present av en supersnäll kille!


detta var hos Sofie som var sista stoppet innan Harrys, sen blev det inga fler bilder från studentkvällen...




min kusin Emelie gjorde mitt smink och Zainab gjorde som sagt mitt hår, blev jättenöjd med båda! 
 Eilert körde oss i sin silvriga Porsche, och sedan var det dags att gå på röda mattan! det blåste en hel del, därav tillrättningen av slitsen haha...




stiligaste baldejten hade man iallafall!
finaste frugan och Rickard




 denna bild är fotad av Erika Häggroth!
 
Vill verkligen tacka alla som gratulerat mig! Och speciellt Emelie, Zainab och Andreas!

Min resa till studenten

Trean började med att jag kom hem från Rhodos jättesjuk. Vecka efter vecka höll sig den där jäkla infektionen kvar i min kropp, men jag var ändå taggad på trean och redo att köra all in sista året. Försökte balansera skola och träning med massa dagar hemma i sängen, och jag var fortfarande riktigt taggad med hoppet om att snart blir allt bättre. En vecka innan min födelsedag i februari fick jag beskedet om att ”du har någonting i magen, vi vet inte vad det är men det måste tas bort, du får en operationstid om 3 veckor”. Det var tre omtumlande veckor hemma i sängen då jag hann tänka tusentals tankar. Sedan var det in på operation, hemma från skolan en vecka till och sen skulle jag tillbaka. Då skulle jag ta igen allt jag missat under tiden jag var hemma, vilket var en hel del med tanke på att jag prickade in min frånvaro precis innan den stora slutspurten började. ”Ellen, jag vet att du inte vill höra det här, men vill du att jag ska kolla upp om det går att avsluta dina kurser efter studenten?”. Nej. Jag ska ta mig tusan fixa det här och avsluta mitt tredje år så snabbt som det bara går. Så jag fortsatte att balansera allt plugg med fler dagar i sängen, eftersom operationen tyvärr inte var lösningen på min kropps problem. Det gick, jag slutförde allting som jag skulle och kunde faktiskt vara nöjd med mig själv. Jag hade trots allt klarat det och gjort mitt bästa, och det fanns inte mer att göra i situationen som rådde. Under den här tiden isolerade jag mig rätt rejält, det var plugget och sängen och lite träning någon gång ibland när kroppen tillät. Sedan var det dags för studentresan som jag bokat innan jul. Just det, den ja. Lämnade Sverige med massa oro, men kunde ändå ha riktigt roligt och släppa loss, jag kunde låta allt som tyngt mig de senaste månaderna och den isoleringen som jag levt i lätta för en stund. Det är inte förrän efteråt som jag faktiskt förstår hur mycket den där resan betydde för mig, och exakt hur mycket som jag faktiskt behövde den. Nu idag, två dagar från studenten, fick jag ett otroligt jobbigt besked. Inte gällande mig själv, men gällande en person som jag nu inser har betytt mycket mer för mig än vad jag tidigare vågat erkänna, för det blir lättare att hantera sorgen då. Så är det inte längre, jag känner allting som ett slag i ansiktet, men jag ska inte låta det ta över för det skulle inte personen i fråga vilja att jag skulle göra. Studentdagen på fredag ska bli en dag av massa lycka: jag ska skratta, le och känna riktig glädje även fastän sorgen ligger där som en våt trasa hela tiden. Varför? För att jag måste. För att livet är för kort. Man får självklart vara ledsen, men man får inte låta sorgen ta över och hindra en från att känna glädje vid stora som små tillfällen i livet.

 

Jag skriver inte detta inlägg för att jag vill att folk ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. Jag har lärt mig saker som många människor inte kommer att lära sig förrän mycket senare i livet, och jag har verkligen lärt mig att det finns en mycket djupare innebörd av tacksamhet. Att uppskatta varje sak, liten som stor, och att aldrig någonsin ta något för givet. Att aldrig ta sin hälsa eller närstående människor för givet, för du vet aldrig när de slits ifrån dig. Det kan gå läskigt snabbt, och även om det inte gör det så kommer du aldrig att hinna förbereda dig på vad som ska hända. Så är det bara: livet är oförutspått och orättvist, och det är någonting som man får hantera och lära sig att leva med. Att skriva är mitt sätt att hantera allt detta på, och jag publicerar det här inlägget för jag tror att alla behöver en sådan här påminnelse ibland.


Magaluf 2015





tidsfördriv i väntan på flyget som gick 5.50

äntligen frammeee


 
 
 
 


 
 
 


 
 
"take picture of me"
kiss kiss kiss

 


 
 

(internskämt down below)
 
 
 


  

sista kvällen gick jag, Julia och Leo ut och åt på en väldigt mysig restaurang
 
tänker inte ens kommentera våra hudfärger... FUSK
jag och Leo åt kycklingfajitas vilket var väldigt gott! jag var lite kaxig och ba
"ska äta alla jalapenos till efterrätt", sen tog jag en och höll på att dö...
en mycket fin och nöjd Julius!
 

aaaw
man satt skönt men väldigt osmickrande i dessa soffor, kände mig som en telletubbie i min byxdress
"kommer maten snart eller..." 
 
och sen var det dags att åka hem till regnet igen...


"vad heter du?" Ellen... efter detta sa Leonora att hon hette Anna istället
 
Det är synd att bildkvalitén försämras så grovt när man laddar upp bilderna här, men här är iallafall några bilder från de få tillfällena som
systemkameran fick följa med. Mobilen var ju med desto oftare, så jag tänkte avsluta detta inlägg med att slänga in några bilder från den.
Om det är någon som verkligen inte vill vara med så får den skriva det till mig, för jag orkar inte skicka runt till alla och fråga hehe...
men jag gör bara ett litet kollage så ingen behöver känna sig overexposed :P 


The only way is up

Kämpar på med plugg och träning nu i sista delen av slutspurten... 9 days out från Magaluf och 23 dagar till studenten!!!
Nästa fredag ska allt inför resan, studenten, balen och sommarjobbet vara klart för då bär det av till Arlanda!!! WOOP WOOP

Go dry your eyes and live your life like there is no tomorrow

 
 
 
 

The world I know

snapchatbild från skolan... kanske inte är den finaste vinkeln, men ärligt? ser ut som att jag har 3kg hår! haha
"vadå-jag-är-ju-bara-en-söt-liten-kattunge-looken" och surikatnisse. vildaste katten ever, tänk att bråttas med honom varje morgon. allt tar dubbelt så
lång tid eftersom han är helt galet nyfiken och ska vara med på/undersöka ALLT... trodde aldrig att en liten kisse kunde ta upp så himla mycket tid hehe

Det enda som finns i mitt huvud just nu är en halvtaskig planering för hur jag ska hinna klart med mina 10 inlämningsuppgifter (mestadels uppsatser tyvärr) under dessa dryga tre veckor (!!!) som återstår innan resan. Det är heeelt sjukt hur snabbt allting går nu, men väldigt skönt på samma gång! Har faktiskt en riktigt skön känsla i kroppen idag som det var längesen jag kände, så jag hoppas att den stannar ett tag! Som ni märker så blir det ingen vidare kvalité (eller ingen alls, rättare sagt) på inläggen nowadays, men är kul att bara kika in och slänga in något inlägg ibland ändå. Eftersom allt går så snabbt nu så är det svårt att bara stanna upp och ta in allt, och därför är det bra att ha dessa små inlägg som kan påminna mig sen när allt är över :-) det är ju faktiskt just det som är syftet med denna lilla blogg!

little ball of fur



"Jobbigt" att ha denna som sovkompis nästan varje natt nu <3

mobilblogg

 


Tre bilder från mitt påsklov. Den första är från i fredags då det var klassfest och Leos födelsedag! Så rolig kväll som resulterade i föör många icke-bloggvänliga bilder, så denna var den enda jag kunde ta. Bild nummer två visar dagens söndagslyx. Körde ett jobbigt benpass på gymmet, och hemma väntade kycklingsoppa och nudlar med räkor på mig... Så himla nöjd tjej alltså, haha. Tredje bilden visar vad jag gör precis just nu, dvs smuttar på en celsius och försöker få tillbaka lite energi innan det är dags att sätta sig i bilen med familjen för att åka till Karlstad. En tråkig resa som har att göra med allt som hänt inom familjen under lovet, vilket har varit en av anledningarna till att detta lov har varit sämst. Min kropp föll tillbaka i samma gamla mönster, och utöver det så har det bara varit alldeles för mycket sjukhusbesök för den här familjen. Mer om det tänker jag dock inte berätta, eftersom det inte handlar om mig och därför inte är min grej att skriva om. Vad jag däremot kan skriva om är att det funnits ljusglimtar även fast det varit jobbigt. Blev ju en mysig shoppingtur med mormor i tisdags, en rolig kväll i fredags och så har jag fått umgås med min saknade gbg-vän som var här under några dagar! Blir alltid så glad av henne, är så tacksam för att vi fortfarande håller kontakten efter alla dessa år. Jaja, det är dags att avsluta detta osammanhängade tankeinlägg innan det blir en hel bibel 👋

för det är alla känslor som lever upp på nätterna, som tar ditt hjärta och ditt leende på läpparna

Gammal låt från 2008 som jag har så himla mycket minnen till. Hittade tillbaka till den nu under lovet när Irma var här i några dagar.
Vi lyssnade på alla gamla låtar, skrattade åt hur fjortisaktiga och dåliga vissa var och mindes massa saker från den perioden i våra liv.
Underbart haha!

will you follow through if I fall for you

 
 
 

 

 
En tur till öret = några plagg rikare och ganska mycket fattigare. Fick bland annat med mig en svart långklänning med slits, en vit jacka och en vit
bikini (!), en svart underdel till mina andra överdelar, ett träningslinne, och för att inte glömma den fula vita mobilväskan som ska få hänga runt min
hals på studenten haha <3 



äta och dricka bör man annars dör man