True tour 2014


DÅLIG DAG. Det enda som gör mig lite glad är att tänka på att det är 124 dagar kvar tills jag står i publikhavet i Tele2 Arena på Avicii, kan verkligen inte tänka mig en bättre 18-årspresent! Hans spelning på Bråvalla var så bra, och jag förväntar mig inget annat den första mars heller! Den enda frågan är vem jag ska åka dit med (eftersom de jag känner inte kommer hinna fylla innan), men har ju ca 4 månader på mig att hitta någon så borde inte vara något problem :-) Längtar så himla mycket, kommer att bli så grymt!!!

 

You left your mark on me.

Andra oktober var dagen då mitt hjärta föll i bitar. Det var mer än tre veckor sedan, men jag har inte orkat skriva om det förrän nu. Har inte orkat ta tag i känslan av att veta att det är så här det kommer att vara nu, att den personen som stod mig närmst, som jag delade allt med, som känner mig som ingen annan gör och som jag gjorde allting för inte finns för mig längre. Helt plötsligt ska man lära sig att vara utan den personen man skrivit, pratat, skrattat, kramats, pussats och sovit med varje dag under nästan två års tid. Det är helt fruktansvärt, jag finner inga ord som ens kommer i närheten av att beskriva den känslan. Känslan av att det är någonting fattas hela tiden, känslan av att ha förlorat hälften av sig själv, känslan av att vara ensammast i hela jävla världen och att bara vara så himla ledsen så att man tappar bort sig själv i havet av tårar. 
 
Det var mitt val, men det var aldrig det jag ville, utan något jag var tvungen att göra. Någonting som var skyldig mig själv att göra. Man kan inte bli sårad och förlåta hur många gånger som helst, och man kan heller inte förneka fakta och fortsätta kämpa hur länge som helst. Någonstans måste man inse att gränsen är nådd och göra något åt det, hur jobbigt och hjärtskärande det än är. Nu står jag här med alla jobbiga minnen som gör så himla ont, sånt som man önskar att man bara kunde glömma. Sånt som man ena stunden ler åt, och andra stunden gråter så mycket åt att man knappt kan andas. Vad gör man nu? Bara väntar och hoppas på att tiden läker alla sår? Jag tröttnade på att vänta för länge sedan. 


Freedom is a lonely road, we're under control.


2 BROKE GIRLS

Max Black ❤
Favoritserien.

-


I won't let you take me down, no more,
and I will never let you get the rest of me.