Up this high we'll never hit the ground

Bra tisdag! Även fast jag sov ganska dåligt så har jag inte varit speciellt trött (förrän på eftermiddagen då Celsiusen räddade mig). Slutade vid två och då begav jag och Leo oss till stan för att köpa lite pluggsnacks, men om det blev så värst mycket plugg? Nope. Istället pratade vi massor om framtiden och allt som har med den att göra vilket kanske inte riktigt var lika välbehövligt som att plugga, men fortfarande välbehövligt. Och kul! Speciellt när jag började gråtskratta mitt i allt, herregud. Mer om det får ni dock inte veta, what happens in elevrådsrummet stays in elevrådsrummet ;-) haha åh vad töntig jag är, skapligt mongo också med tanke på föregående mening. Oh well! När jag kom hem slängde jag mig i duschen (skönaste på länge eftersom jag frusit hela dagen) och efter det har jag pillat lite med min tillfälliga skoldator & försökt plugga. Just det, FÖRSÖKT... Ska därför fortsätta med det nu så att jag äntligen kan bocka av något från min fina lilla lista, och sedan sova så att jag orkar morgongymma imorgon. Måste ju bli biff nu så att jag klarar av att knuffa, nita och tackla bort alla killar som klänger på frugan i Magaluf! 

lights camera action


ääälskar första minuten!

bring out your colors

Har så himla mycket tankar i mitt huvud just nu... fattar inte ens hur alla ryms inom den lilla platsen där inne, haha. Tur att jag har en blogg så att jag inte tjatar hål i huvudet på precis alla jag känner. Det vore ju lite tråkigt! Vet knappt var jag ska börja, har hänt så mycket under den här veckan. Första veckan tillbaka till verkligheten har inte direkt varit en dans på rosor, om jag uttrycker mig så. Har varit halvsjuk, extremt trött och verkligen känt av biverkningarna av mina nya tabletter, så veckan har väl gått sådär. Var i skolan under den tiden som jag kunde och orkade, kunde träna ett enda pass och sen spenderade jag resten av tiden i min bästa vän nu för tiden, min säng. Vad annars då? Igår skickade jag in min universitetsansökan, så det ska bli spännande att se vad det blir till hösten. Om jag kommer in på det jag vill det vill säga, you never know. Men men! Idag var det dags för högskoleprov för andra gången, och det gick väl ungefär som jag förväntat mig. Svenskan och engelskan kändes bra, och matten kändes verkligen inte bra hehe. Men nu är det gjort iallafall! Och jag kommer att sova lääänge imorgon. Ska bli så oerhört skönt med lov på fredag, så att jag får en chans att ta ikapp lite av allt plugg jag missat, komma igång med mina träningsrutiner igen (ja, så mycket som kroppen tillåter då alltså) och vila ut. LÄNGTAR. Annars har jag insett mycket under den här veckan, bland annat att det inte är alls långt kvar till studenten, och därför inte långt kvar till en stor förändring i livet. Jag vet inte exakt hur, men jag vet att mycket inte kommer att vara som det är just nu. Därför försöker jag påminna mig själv om att bara stanna upp och ta in allt ibland, så att man inte tar sig igenom den här perioden och inte kommer ihåg någonting förutom hur stressad man var. En annan sak som jag insett är hur mycket jag har förändrats sen i somras. För ett litet tag sedan pratade jag med en nära vän om att jag kände mig väldigt vilsen och knappt kände igen mig själv längre (så himla sjuk känsla kan jag berätta för er som inte upplevt den). Nu tror jag äntligen att jag börjar göra det. Den här versionen av mig har lärt sig av sommarens misstag, fått ett riktigt wake up call vilket gjort att jag insett vad som egentligen är viktigt i livet, och dessutom blivit väldigt mycket starkare. Jag är mer säker på vad jag vill nu, och framförallt vad jag inte vill och vad jag inte vill ha i mitt liv, i flera avseenden vilket känns riktigt bra!
 
naturligtvis så var jag tvungen att lämna in min skoldator mitt i "komma-tillbaka-till-verkligheten-stressen". tur att jag har en snäll syster som lånar ut sin MacBook åt mig så länge. känner mig dock lite som en pensionär som testar en iPhone för första gången, kan ingenting här haha... så har faktiskt ingen aning om hur dessa bilder ser ut egentligen.

Reebok Delta Mesh Leggings

Om man inte får träna så får man nöja sig med att köpa träningskläder. Rätt dåliga bilder (i mörkt ljus med en väldigt ljus blixt i spegeln, haha) på ett par riktigt sköna tights! Har ju en del tights sen innan, men inga som är just sådär riktigt sköna och som jag inte behöver dra i hela tiden. Brukar annars föredra att köpa lite billigare tights eftersom man tröttnar snabbt, men ska man ha ett par som inte tappar formen efter en tvätt eller två så får man nog gå upp lite i pris. Inte för att dessa var särskilt dyra egentligen, men kanske lite dyrare än de jag vanligtvis köper. Hur som helst så ser jag verkligen fram emot att testa att knäböja- och marklyfta i dessa med förhoppningen om att de sitter kvar :P som ni kanske läste i det föregående inlägget så dröjer det ju dock ett bra tag kvar tills jag får göra det, men men. Tycker förövrigt att mesh-detaljerna var lite annorlunda och därför kul... Ni ser dem ju fram, och bak är det till större del mesh men som självklart går över i det andra tyget över rumpan!

(valde svartvitt för att bildkvalitén är så dålig, men eftersom tightsen är svarta så spelar det ju ingen roll)

Back to reality

Första dagen tillbaka gick väl kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Nästan hela första lektionen hann gå innan min läkare ringde och kom med ett tråkigt besked som kändes lite som en käftsmäll. Bland annat så fick jag reda på att jag inte kommer att kunna träna ordentligt förrän om ca tre månader, då "kuren" jag går på avslutas. Jag behöver verkligen träning i mitt liv för att överhuvudtaget kunna fungera, för att kunna hantera stess och för att orka plugga. Så för en som känner så och redan missat en månads träning kanske ni kan förstå ungefär hur det känns. Blir ingen bekväm bikiniform tills utlandsresan heller, men det är väl inte det viktigaste... Det viktigaste är att ha galet kul, och det tänker jag ha oavsett vilka omständigheter som råder när tiden är kommen! Annars då? Precis som förväntat så kom jag till skolan och möttes av en stressvåg, men alla mina lärare vet om min situation och jag får helt enkelt ta en dag i taget. Finns inte så mycket annat att göra än att "gilla läget" som min lilla mamma alltid brukar säga, haha. Får därför bli en riktig pluggkväll ikväll, och förutom det så åker kissen tillbaka till sitt primära hem idag vilket känns lite tråkigt. Jag har ju vant mig vid att nästan aldrig behöva kolla på serier/aldrig få laga eller ta mat/öppna garderoberna/sminka mig/duscha/osv ensam, men det ska bli skönt att kunna byta sängkläder och att slippa andas in massa katthår i sömnen!
Just nu... Tur att Celsius finns när man är trööött och lite opepp på livet.
Han vet att han inte får ligga på filten eftersom han fäller huuur mycket som helst, så därför passade han på att mysa ner sig riktigt ordentligt
när ingen såg. Han vet ju också att han är alldeles för söt för att man ska kunna flytta på honom, that sneaky little kitten.
Kass bild, men minen är så underbar! den får jag när han vill sova och jag inte är redo än... haha, han ser ju skapligt trött ut iallafall :P

I'll never stop or let it go 'cause I'll be in the clouds by tomorrow

Tre år gamla bilder, det är helt sjukt hur snabbt tiden flyger förbi.
 
Imorgon är det dags att ta tag i livet igen, att komma tillbaka till verkligheten... Det är dags att återvända till skolan efter nästan två veckor. Men är jag verkligen redo för det? Fysiskt kanske då kroppen fungerar okej för tillfället, men inte psykiskt. Problemet är fortfarande inte löst, jag har alldeles för många frågor som jag inte kan få svar på och som hänger över mig som ett stort energislukande orosmoln. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska gå vidare från det här, för hur är det egentligen tänkt att jag ska kunna göra det när nästan ingenting förändrats? You tell me. Utan det jag behöver kommer det inte bli lätt att bara kasta mig tillbaka in i vardagen och ta tag i allt som ska göras. Men vad kan jag göra åt det? Ingenting. Jag får helt enkelt bara köra på så länge som det går, igen. Men sen då? Väldigt oklart. Vad som däremot är klart är att jag inte kan vara upptagen av detta längre, för jag ska snart åka utomlands och jag ska snart ta studenten. Jag har inte tid för detta och jag har verkligen inte kämpat så här länge för att ge upp nu, det är en sak som är säker. Även om det här året fick en väldigt dålig start så kan 2015 fortfarande bli mitt år.

all I told you to do was to hold on to the moments we had


Dannic

 

I still hear you now even though it's in the past

Världens bästa frugis kom hit med denna igår, godaste smaken hittills om ni frågar mig!
 
När jag vaknade imorse tänkte jag att nej, nu har jag legat inne i en hel vecka... Nu är det dags att göra något åt saken! Så på eftermiddagen försökte jag mig på en liten promenad, och jisses vad skönt det var med lite frisk luft! Under den här tiden som jag har bott i sängen så har det ju hunnit att bli vår?! hade såklart hört rykten om det men vågade liksom inte riktigt tro på det förrän jag fick uppleva det själv. Nu några timmar efteråt undrar jag dock om promenaden verkligen var en sån bra idé, så resten av kvällen får bestå av serietittande i sängen. Men vad gör det när man har en mysig liten kisse som gärna gör en sällskap...? han har varit här sen i söndags och gjort mig glad när det har varit jobbigt. På nätterna när jag legat vaken, haft ont och inte kunnat sova så har det iallafall varit lite mysigt att veta att det finns en snarkande liten kisse som ligger bredvid mig. Tycker verkligen om den där lilla pälsbollen/korven/surikaten haha ❤ Anyway, imorgon ska jag till pappa, hämta ut paket och försöka se om jag kan få lite plugg gjort nu när jag börjar må lite bättre.

I wanna be the mirror that you're proud to look into

Vet inte riktigt vad det är för konstigt sängliggande liv som jag lever just nu. Har redan tröttnat så det skriker om det, men det finns tyvärr inte så mycket annat man kan göra med en sjukt svullen och värkande mage. Rastlösheten dämpas alltså av att kroppen inte alls är i form för att göra någonting (vilket den inte ska vara än heller), så än så länge känns inte träningsförbudet sådär superjobbigt. Lär bli värre om någon vecka eller så! Oh well... Igår orkade jag iallafall duscha, och idag har jag faktiskt orkat stå upp tillräckligt länge för att rensa bort kläder/strukturera garderoberna. Så skönt att ha det gjort! Insåg dock hur mycket som behöver köpas inför Magaluf/studenten/sommaren, men men. Det är ju inte direkt mitt största problem just nu. Förutom det så har jag även försökt förbättra mina kunskaper i köket (som om jag hade några innan liksom). Får jobba på det nu när jag har chansen under denna vecka! Det vill säga, nu när jag inte gör något annat än att ligga i sängen och äta mat haha. Har väl inget speciellt att berätta egentligen, anledningen till detta inlägg är nog mest bara en uttråkad Ellen. Ska väl återgå till sängen och myskissen och fortsätta kolla på The 100 och Beauty & the Beast som blivit två nya seriefavoriter under denna sängliggande period. Speciellt den första, som egentligen inte alls är min typ av serie men som jag totalfastnat för eftersom den är så grymt spännande! 

Resultatet som verkligen inte alls ser lika gott ut som det faktiskt var! Brukar egentligen ha lite svårt för lax, men stekt med goda kryddor
funkade det tydligen väldigt bra (tänkte att just denna information skulle vara viktig för er att veta, eller? intresseklubben antecknar typ).
 
Update: Insåg precis hur kul det blev att jag skrev att jag försökte förbättra mina kunskaper i köket... och så är det nudlar på bilden! 
Hahaha jaja, att ta bort dom från plattan vid den perfekta tidpunkten är väl en typ av kunskap det också ;)

my resistance crumbling

 
 
 
 
 

Angående min operation

Jag har både positivt och negativt att berätta om operationen. Det positiva är att det inte finns någon misstanke om att det ska handla om något riktigt farligt, och att jag därför slipper vänta på besked från labb vilket självklart är en otrolig lättnad. Det negativa är att det inte alls gick som jag hade hoppats. Det skulle inte bli så här. Jag skulle genomgå operationen, ta mig igenom en helvetesvecka och sedan skulle problemet vara löst. Men det är det inte, och det knäcker mig verkligen. Mår fruktansvärt dåligt just nu eftersom det känns som att jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag vill bara få må bra... Det är allt jag ber om, men det verkar tyvärr inte som att det kommer att ske inom en snar framtid. Jag orkar därför inte prata om operationen över huvud taget, det spelar ingen roll hur nära vi står varandra... Det enda ni behöver veta är som sagt att det inte handlar om något farligt, men att jag fortfarande mår lika dåligt och är nästintill förkrossad över detta. Annars då? Smärtstillande, andra tabletter och träningsförbud i två veckor till. Yeeey. Så ja, livet suger rätt hårt just nu. Men jag vet att det finns människor som har det gymt mycket värre, så jag är otroligt tacksam för att jag iallafall mår okej och inte har något livshotande i kroppen. ❤


Julian Jordan


Opinions ain't facts, take 'em in and let 'em go.

En del av alla plagg som adderats till min garderob denna vecka. Hittade sportbh, träningslinne och vita jeans i Stockholm,
och när jag kom hem så hittade jag en liten hög med träningskläder på min säng. Gulliga familjemedlemmar man har alltså! <3
Skönaste träningsplaggen jag ägt... vill typ bo i dessa hehe :-)

Varning för ett konstigt inlägg, men blir så när man haft en väldigt konstig vecka! Började veckan med att nästintill plugga ihjäl mig då en redovisning, en uppsats och gymnasiearbetet skulle in. Kände mig helt tom efter att ha suttit så många timmar med dessa, MEN detta innebär att jag nu har lyckats lämna in och göra allt som ska vara gjort innan operationen! Just den biten (vad som ska hända med allt skolarbete när jag opereras/återhämtar mig) har varit en jobbig stress sen jag fick beskedet, så det känns otroligt skönt att kunna släppa en del av den nu! Dagen efter att skolgrejerna blev klart var det dags för att åka till Stockholm, vilket var väldigt kul! Började med ett museum följt av lite spring i affärer, en snabblunch på donken, ett besök hos SVT (häftigaste med hela resan) och till sist blev det teater på Dramaten. Det var alltså tur att jag bokade om operationstiden, för detta hade verkligen varit tråkigt att missa! Kom hem halv två igår natt, och eftersom jag sov väldigt lite nätterna innan så blev gårdagen väldigt lugn. Drog till gymmet en sväng, och sen vilade jag resten av dagen. Samma sak idag faktiskt, märks att kroppen inte är som den ska och därför behöver ta det lugnt. Får ju tyvärr ta det lugnt på gymmet också, men jag är lycklig så länge jag får gå dit! När mina smärtstillande inte tar bort tillräckligt mycket av värken så är det underbart att kunna gå och träna (eftersom värken då försvinner i någon timme efteråt), även om jag måste ta mig förbi illamåendet och värken i början :P Inser nu att det kommer att bli riktigt jobbigt med träningsförbud, men istället för att deppa över det så får jag tagga inför hårdträning när jag återhämtat mig sen! Jaja, dags att avsluta detta inlägg innan det blir till en hel bok om mitt liv! Ha det så bra <3

the heart gets no sleep

En selfie från förut innan släkten kom :P Det känns nästan som om jag har haft tre födelsedagar i år... Första när vi var här och sen drog på studentfest, dagen då jag faktiskt fyllde på riktigt och idag när jag haft lite släkt här på kalas. Nu får det räcka!!! haha. Nej men jag är väldigt tacksam över alla som varit med och firat mig! har så fina människor runtomkring mig <3 Vetskapen om detta gör det lite lättare att återvända till skolan imorgon då mitt lov verkligen har varit blandat. Jag har känt mig otroligt stressad, ledsen, orolig, haft ont och haft 100 olika tankar i huvudet samtidigt som jag faktiskt har hunnit träffa många fina vänner, tränat några gånger när kroppen tillåtit och även insett många saker. Skönt att det blir en kort skolvecka iallafall!
 
Förresten så är det många som frågat om operationen, när den ska äga rum och exakt vad det är som ska göras. Preliminärt operationsdatum är fredag den 13:e mars (tur att man inte är särskilt vidskeplig) och exakt hur den ska gå till har jag faktiskt valt att inte skriva ut här. Mina närmsta vet, och det är det som räknas! Kommer självklart att skriva hur den går, men resten lämnar jag som sagt utanför eftersom det är väldigt privat (vilket jag tror att nästan alla som vet detaljerna kan hålla med om).