I'll never stop or let it go 'cause I'll be in the clouds by tomorrow

Tre år gamla bilder, det är helt sjukt hur snabbt tiden flyger förbi.
 
Imorgon är det dags att ta tag i livet igen, att komma tillbaka till verkligheten... Det är dags att återvända till skolan efter nästan två veckor. Men är jag verkligen redo för det? Fysiskt kanske då kroppen fungerar okej för tillfället, men inte psykiskt. Problemet är fortfarande inte löst, jag har alldeles för många frågor som jag inte kan få svar på och som hänger över mig som ett stort energislukande orosmoln. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska gå vidare från det här, för hur är det egentligen tänkt att jag ska kunna göra det när nästan ingenting förändrats? You tell me. Utan det jag behöver kommer det inte bli lätt att bara kasta mig tillbaka in i vardagen och ta tag i allt som ska göras. Men vad kan jag göra åt det? Ingenting. Jag får helt enkelt bara köra på så länge som det går, igen. Men sen då? Väldigt oklart. Vad som däremot är klart är att jag inte kan vara upptagen av detta längre, för jag ska snart åka utomlands och jag ska snart ta studenten. Jag har inte tid för detta och jag har verkligen inte kämpat så här länge för att ge upp nu, det är en sak som är säker. Även om det här året fick en väldigt dålig start så kan 2015 fortfarande bli mitt år.

all I told you to do was to hold on to the moments we had


Dannic

 

I still hear you now even though it's in the past

Världens bästa frugis kom hit med denna igår, godaste smaken hittills om ni frågar mig!
 
När jag vaknade imorse tänkte jag att nej, nu har jag legat inne i en hel vecka... Nu är det dags att göra något åt saken! Så på eftermiddagen försökte jag mig på en liten promenad, och jisses vad skönt det var med lite frisk luft! Under den här tiden som jag har bott i sängen så har det ju hunnit att bli vår?! hade såklart hört rykten om det men vågade liksom inte riktigt tro på det förrän jag fick uppleva det själv. Nu några timmar efteråt undrar jag dock om promenaden verkligen var en sån bra idé, så resten av kvällen får bestå av serietittande i sängen. Men vad gör det när man har en mysig liten kisse som gärna gör en sällskap...? han har varit här sen i söndags och gjort mig glad när det har varit jobbigt. På nätterna när jag legat vaken, haft ont och inte kunnat sova så har det iallafall varit lite mysigt att veta att det finns en snarkande liten kisse som ligger bredvid mig. Tycker verkligen om den där lilla pälsbollen/korven/surikaten haha ❤ Anyway, imorgon ska jag till pappa, hämta ut paket och försöka se om jag kan få lite plugg gjort nu när jag börjar må lite bättre.

I wanna be the mirror that you're proud to look into

Vet inte riktigt vad det är för konstigt sängliggande liv som jag lever just nu. Har redan tröttnat så det skriker om det, men det finns tyvärr inte så mycket annat man kan göra med en sjukt svullen och värkande mage. Rastlösheten dämpas alltså av att kroppen inte alls är i form för att göra någonting (vilket den inte ska vara än heller), så än så länge känns inte träningsförbudet sådär superjobbigt. Lär bli värre om någon vecka eller så! Oh well... Igår orkade jag iallafall duscha, och idag har jag faktiskt orkat stå upp tillräckligt länge för att rensa bort kläder/strukturera garderoberna. Så skönt att ha det gjort! Insåg dock hur mycket som behöver köpas inför Magaluf/studenten/sommaren, men men. Det är ju inte direkt mitt största problem just nu. Förutom det så har jag även försökt förbättra mina kunskaper i köket (som om jag hade några innan liksom). Får jobba på det nu när jag har chansen under denna vecka! Det vill säga, nu när jag inte gör något annat än att ligga i sängen och äta mat haha. Har väl inget speciellt att berätta egentligen, anledningen till detta inlägg är nog mest bara en uttråkad Ellen. Ska väl återgå till sängen och myskissen och fortsätta kolla på The 100 och Beauty & the Beast som blivit två nya seriefavoriter under denna sängliggande period. Speciellt den första, som egentligen inte alls är min typ av serie men som jag totalfastnat för eftersom den är så grymt spännande! 

Resultatet som verkligen inte alls ser lika gott ut som det faktiskt var! Brukar egentligen ha lite svårt för lax, men stekt med goda kryddor
funkade det tydligen väldigt bra (tänkte att just denna information skulle vara viktig för er att veta, eller? intresseklubben antecknar typ).
 
Update: Insåg precis hur kul det blev att jag skrev att jag försökte förbättra mina kunskaper i köket... och så är det nudlar på bilden! 
Hahaha jaja, att ta bort dom från plattan vid den perfekta tidpunkten är väl en typ av kunskap det också ;)

my resistance crumbling

 
 
 
 
 

Angående min operation

Jag har både positivt och negativt att berätta om operationen. Det positiva är att det inte finns någon misstanke om att det ska handla om något riktigt farligt, och att jag därför slipper vänta på besked från labb vilket självklart är en otrolig lättnad. Det negativa är att det inte alls gick som jag hade hoppats. Det skulle inte bli så här. Jag skulle genomgå operationen, ta mig igenom en helvetesvecka och sedan skulle problemet vara löst. Men det är det inte, och det knäcker mig verkligen. Mår fruktansvärt dåligt just nu eftersom det känns som att jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag vill bara få må bra... Det är allt jag ber om, men det verkar tyvärr inte som att det kommer att ske inom en snar framtid. Jag orkar därför inte prata om operationen över huvud taget, det spelar ingen roll hur nära vi står varandra... Det enda ni behöver veta är som sagt att det inte handlar om något farligt, men att jag fortfarande mår lika dåligt och är nästintill förkrossad över detta. Annars då? Smärtstillande, andra tabletter och träningsförbud i två veckor till. Yeeey. Så ja, livet suger rätt hårt just nu. Men jag vet att det finns människor som har det gymt mycket värre, så jag är otroligt tacksam för att jag iallafall mår okej och inte har något livshotande i kroppen. ❤


Julian Jordan


Opinions ain't facts, take 'em in and let 'em go.

En del av alla plagg som adderats till min garderob denna vecka. Hittade sportbh, träningslinne och vita jeans i Stockholm,
och när jag kom hem så hittade jag en liten hög med träningskläder på min säng. Gulliga familjemedlemmar man har alltså! <3
Skönaste träningsplaggen jag ägt... vill typ bo i dessa hehe :-)

Varning för ett konstigt inlägg, men blir så när man haft en väldigt konstig vecka! Började veckan med att nästintill plugga ihjäl mig då en redovisning, en uppsats och gymnasiearbetet skulle in. Kände mig helt tom efter att ha suttit så många timmar med dessa, MEN detta innebär att jag nu har lyckats lämna in och göra allt som ska vara gjort innan operationen! Just den biten (vad som ska hända med allt skolarbete när jag opereras/återhämtar mig) har varit en jobbig stress sen jag fick beskedet, så det känns otroligt skönt att kunna släppa en del av den nu! Dagen efter att skolgrejerna blev klart var det dags för att åka till Stockholm, vilket var väldigt kul! Började med ett museum följt av lite spring i affärer, en snabblunch på donken, ett besök hos SVT (häftigaste med hela resan) och till sist blev det teater på Dramaten. Det var alltså tur att jag bokade om operationstiden, för detta hade verkligen varit tråkigt att missa! Kom hem halv två igår natt, och eftersom jag sov väldigt lite nätterna innan så blev gårdagen väldigt lugn. Drog till gymmet en sväng, och sen vilade jag resten av dagen. Samma sak idag faktiskt, märks att kroppen inte är som den ska och därför behöver ta det lugnt. Får ju tyvärr ta det lugnt på gymmet också, men jag är lycklig så länge jag får gå dit! När mina smärtstillande inte tar bort tillräckligt mycket av värken så är det underbart att kunna gå och träna (eftersom värken då försvinner i någon timme efteråt), även om jag måste ta mig förbi illamåendet och värken i början :P Inser nu att det kommer att bli riktigt jobbigt med träningsförbud, men istället för att deppa över det så får jag tagga inför hårdträning när jag återhämtat mig sen! Jaja, dags att avsluta detta inlägg innan det blir till en hel bok om mitt liv! Ha det så bra <3

the heart gets no sleep

En selfie från förut innan släkten kom :P Det känns nästan som om jag har haft tre födelsedagar i år... Första när vi var här och sen drog på studentfest, dagen då jag faktiskt fyllde på riktigt och idag när jag haft lite släkt här på kalas. Nu får det räcka!!! haha. Nej men jag är väldigt tacksam över alla som varit med och firat mig! har så fina människor runtomkring mig <3 Vetskapen om detta gör det lite lättare att återvända till skolan imorgon då mitt lov verkligen har varit blandat. Jag har känt mig otroligt stressad, ledsen, orolig, haft ont och haft 100 olika tankar i huvudet samtidigt som jag faktiskt har hunnit träffa många fina vänner, tränat några gånger när kroppen tillåtit och även insett många saker. Skönt att det blir en kort skolvecka iallafall!
 
Förresten så är det många som frågat om operationen, när den ska äga rum och exakt vad det är som ska göras. Preliminärt operationsdatum är fredag den 13:e mars (tur att man inte är särskilt vidskeplig) och exakt hur den ska gå till har jag faktiskt valt att inte skriva ut här. Mina närmsta vet, och det är det som räknas! Kommer självklart att skriva hur den går, men resten lämnar jag som sagt utanför eftersom det är väldigt privat (vilket jag tror att nästan alla som vet detaljerna kan hålla med om). 

Att tala ut.

Jag är så fruktansvärt arg. Hur många år ska man behöva gå runt och lida? Hur många gånger ska man behöva berätta samma sak för så många olika människor, men aldrig bli tagen på allvar? Saker som "men lilla gumman, du är nog bara väldigt stressad just nu" och "det är helt normalt att känna som du gör, vissa tjejer upplever helt enkelt detta som lite jobbigare än andra", att kastas fram och tillbaka och gång på gång tvingas testa massa tillfälliga lösningar, även fast ingenting funkat tidigare. Allt för att slippa undersöka problemet ordentligt och faktiskt komma underfund med vilken orsak det är som ligger bakom. Om man inte är läkare eller expert inom ämnet är det otroligt svårt att veta vad som är normalt och inte, speciellt om man hela tiden får höra att det är normalt, vilket till slut gör att man börjar tvivla på sig själv och tror att man är galen. Då slutar man att försöka, för man tappar hoppet, man orkar inte. Man orkar inte förklara det som är allra jobbigast för en och som gör att man gång på gång bryter ihop, för ännu en okänd människa, som ändå inte kommer att ta en på allvar. När detta upprepats för många gånger så tar det helt enkelt mer energi att göra ännu ett besök till sjukhuset, umo eller skolsköterskan än att bara försöka härda ut och hoppas på bättre tider. 
 
Förra veckan fick jag ett väldigt jobbigt besked. Ett besked som verkligen chockade mig och skrämde mig, men som även gav mig någon typ av lättnad. Lättnad i form av att äntligen få det svart på vitt att det är inte jag som är galen - det är samhället. Att en del av den fysiska och även psykiska påfrestningen som jag upplevt under de senaste åren äntligen skulle kommas underfund med. Och precis som jag känt på mig under dessa år så är detta inte alls normalt. Jag står nu inför en operation och bara det säger väl ganska mycket. Så om ni har ett problem som ni inte fått utrett ordentligt, vad det än handlar om - stå på er! Ge inte upp och gå inte runt och vänta på bättre tider, för om problemet har en tillräckligt stor påverkan så kommer dom bättre tiderna inte att komma förrän problemet är löst. Om jag hade fått hjälp tidigare och faktiskt blivit tagen på allvar så hade det sparat mig otroligt mycket stress, smärta, hjärnspöken och skam på flera olika sätt. Om jag hade fått hjälp tidigare kanske jag hade kunnat ta vara på och till och med njuta av min gymnasietid, istället för att må otroligt dåligt och bara hoppas att allt ska vara över. Det hade även sparat mycket på mina nära och kära som fått lyfta upp mig varje gång jag kraschat på grund av detta, vilket varit alldeles för ofta. Det känns som att jag mer eller mindre blivit lurad på dessa år, och jag är säker på att jag inte är den enda som känner så. En person sa till mig att man måste vara frisk om man ska få någon hjälp inom vården, och jag är nog beredd att hålla med nu när jag sett den här sidan av den. Over and out.

all things go

behöver lite sånt här just nu

this is the time to turn off your mind.


I dont mind if you won't be around, 'cause I've already started dreaming on my own again.

Och så var jag helt plötsligt inne på min sista vecka som artonåring. Känns som att jag blev myndig alldeles nyss? Lite sjukt att det går så snabbt, samtidigt som det är väldigt skönt! Känns dock som att jag bara står och trampar på samma ställe just nu, så det är dags för förändring på flera plan. Lov om fyra dagar känns otroligt bra... behöver ha en ordentlig paus, få ha lite kul och ladda om inför slutspurten sen! Är faktiskt ganska mycket krångel just nu, men försöker att inte tänka på det och istället tänka på att min saknade Irma kommer till stan på fredag, då ska vi ha kul! förutom det så hjälper det att tänka på att det är 96 dagar kvar till Magaluf och 109 dagar till studenten, SOM JAG LÄNGTAR  Oh well, tillbaka till pluggandet... KÄMPA.
bild från i lördags innan dejten med min lovie, självklart hade jag röda läppar dagen till ära!

-

 
 

Valentine's day.


min snygga bae 

SJUKT god passionsfruktsmojito!

tyvärr inte lika goda margaritas, haha... tackar vet jag sockriga margaritas på Rhodos <3

Började dagen med en promenad med en goding, så blev ju en (minst sagt) bra start! Sen tog jag det bara lugnt tills det var
dags att plocka upp min bae för finmiddag. Åt god mat, tog en drink, flyttade till båset bredvid och tog en drink till. Mysig kväll!

Forbidden Voices

Senaste från kungen 

I’ve got this sadness disease. How you gonna cure me?

 

klick

Kan ju inte kalla mig för Nike-lover och inte ens äga ett par Air Max?!?! nej, det var helt enkelt dags att göra något åt saken. Ville ha några som var lite annorlunda, och ja... jag tror att jag hittade dem! SKÖNARE SKOR FÅR MAN LETA EFTER. Så nu tycker jag att den där snön kan ta och försvinna så att jag kan använda dessa, men fram tills dess får jag väl ha dem inne på gymmet eller något, haha. Tredje Nike-paret i rosa kom jag på nu... I may have a pink problem ❤